Historia

-Och homeopatins födelse

I början av mina studier pluggade jag mycket historik. Dels medicinsk historia i stort men också homeopatins historia. Jag förstod att en förståelse för de homeopatiska grundprinciper hänger ihop med hur det hela började. Skall man förklara homeopatin för folk, känner man nästan för att börja med Hippokrates.[1] Jag skall inte bli för långrandig, men om ni som jag tycker att historia är spännande, kan det bli en trevlig färd.

Christian Friedrich Samuel Hahnemann föddes i Meissen Tyskland 1755. Han var son till en porslinsmålare. Hahnemann visade redan som pojke att han hade en ovanlig begåvning. Hans föräldrar var bildade och kultiverade, men fattiga. Han hade turen att gå i skolan som frielev. När H. Var tretton kunde han undervisa sina kamrater i hebreiska. När han som 20-årig reste till Leipzig för att studera medicin, kunde han läsa och skriva 8 språk. Han kunde därför tjäna till studierna genom att översätta vetenskapliga arbeten. I Leipzig lyckade han spara ihop tillräckligt med pengar för att kunde resa till Wien och studera vid den tidens bästa medicinska högskolan i Europa.

Hahnemann blev ett stort namn inom medicin och naturvetenskap. Men 1700-talets medicinska metoder gjorde honom förtvivlad. Ju mer hans anseende som läkare växte desto mer växte hans tvivel. Ovetenskapliga, komplicerade recept och blodiglar, åderlåtning och koppning användes i behandlingen av allt från schizofreni till fotsvamp. Han gav nästan upp sin läkarpraktik och tjänade sitt levebröd genom att översätta medicinska skrifter till tyska.

Hahnemanns försök med kinin
Under arbetet med en översättning av William Cullens Materia Medica [2]  fann han att han var oense med Cullen om Kininets verkning vid malaria. Han tog en dos kinin själv! Han upptäckte att han fick symptom mycket lika de symptom man känner från malaria. [3] Om ett ämne således kunde framkalla symptom på sjukdomen som det anses kunna bota, kunde det samma gälla andra medel. Han framkastade sin teori: Similia similibus curentur: lika botas med lika.

Läkemedelsprövningar på friska människor.

Hahnemann började experimentera med andra ämnen.

”Och i 20 år fortsatte han att undersöka olika ämnens verkningar på friska människor. Han använde sig själv som försöksperson, sin familj, sina vänner och bekanta samt frivilliga bland de medicine studerande. Ämnena gavs alltid enstaka, aldrig i kombination med varann, så att vilken verkan av det intagna ämnet som än inställde sig så kunde den bara tillskrivas det
speciella ämnet. Alla försökspersoner måste vara absolut friska. De fick inte röka, inte dricka sprit, vin, te eller kaffe och de fick inte använda peppar, ingefära eller äta kraftigt saltad föda. För att vara säker på att alla försökspersonerna verkligen noterade alla symptom och förnimmelser av varje slag förbjöds de också att ägna sig åt sådana distraherande förströelser som biljard, kortspel eller schack. Och fram för allt fick försökspersoner aldrig veta vad det var för ett ämne man provade på dem. Hahnemann var mycket noggrann i sin granskning av försökspersonernas rapporter – eller ”provarnas” som de kallades – och var och en av dem fick ständigt ha på sig anteckningsblock och penna för att kunna registrera alla slags reaktioner omedelbart. Han förhörde och korsförhörde sina medhjälpare sina medhjälpare för att förvissa sig om att de hade antecknat sina förnimmelser utan att överdriva.”

Från Blackie:  Patienten i centrum (se litteraturlista).

1810 offentliggjorde Hahnemann sin Materia medica. Då hade han insamlat data från prövning av 67 läkemedel av vilka en del redan kända.  Samtidigt som han undersökte och dokumenterade varje läkemedels symptombild, utvecklade han sina teorier i fråga om användningen i sin Organon der rationellen heilkunde. (på svenska metod för rationell terapi). Den homeopatiska medicinens metod.

1813 fick Hahnemann ett enastående tillfälle att testa sin teori  i större skala. I den hemska vintern 1812-13 var
Napoleons Grande Armée var på väg hem från Ryssland. Soldaterna var sjuka och svalt . Vid slaget vid Leipzig (Där H. bodde) förlorade fransmännen och utöver annat elände utbröt en epidemi av tyfoidfeber. Han behandlade 180 fall varav endast en avled.

Nu spred sig hans rykte över Europa.
--------------------------------------------------------------------------------

[1] Läkekonstens fader
[2] Materia Medica är en läkemedelsförteckning. FASS är en sådan.
[3] Denna upplevelse räknas som homeopatins födelse.
 
 
--------------------------------------------------------------------------------

Litteraturlista:
Dr. Margery G. Blackie: Patienten i centrum
AB Arcanum Göteborg.
ISBN 0 356 08312 8

Tillbaka till början av sidan